Första bilden jag tog i Frankrike var på en toarulle. På flygplatsen. För att nostalgin bara svämmade över mig likt en våg som välter en, ni vet, och det skulle den fortsätta att göra genom hela resan. Vi hade alltid rosa toapapper året jag bodde i Frankrike - alla jag kände hade alltid rosa toapapper - för det var billigast, av någon anledning, jag vet inte varför.
Métron i Paris är slingrig, slamrig, fransk och jag märker hur en del av mig bara älskar att tyda den, gissa och räkna, och förstå den instinktivt.
Så fort vi kommit fram till hotellet styrde jag med raska steg mot ett crêperie och jag blev inte besviken. Som jag har längtat efter franska crêpes (även om den här snabbmatsvarianten förstås inte är den godaste man kan få)!
På kvällen hade vi konsert i Svenska Kyrkan i Paris, vilket var rätt trevligt.
Och efter det hade vi bord bokade på en restaurang som inte hade någon vegetarisk mat. Det vet jag ju om att resa utomlands, att det är så, att det är krångligt och att jag måste anstränga mig för att hitta ställen som jag kan äta på. Men det är lite frustrerande när körens pengar går till att äta på en restaurang som jag inte själv har valt, inte har någon möjlighet att påverka och där det inte finns nånting för mig att äta. Så jag var rätt sur och gick hem tidigt. Trevligt sällskap till bordet hade jag hur som helst i bland annat Anna.
***
On our first day in France I got nostalgic over the pink toilet paper (which everyone had back when I lived in france), we went for crêpes and I was happy, and we had a concert in the Swedich Church in Paris.
No comments :
Post a Comment