Johan joxar i köket i kollektivet, februari 2010.
1. När jag "lagar mat" brukar jag sätta något på plattan och sedan gå därifrån och komma tillbaks om ett tag och se om det blir färdigt. När jag bodde i kollektiv blev jag oftast räddad av Johan. Nu är det mitt luktsinne som säger till innan det händer dåliga grejer.
Självporträtt med gamla kameran, maj 2010.
2. Såhär kändes det att byta kamera: Som att hugga av en arm och vänta på en ny ska växa ut. För min gamla kamera var en del av min kropp - eller snarare en förlängning av den. Inte förrän jag hade en ny i handen märker jag hur självklar den gamla var - hur jag visste precis var allting satt, hur saker skulle korrigeras, känslan av dess vikt i handen. Sedan högg jag av armen och nu väntar jag på att den nya kameran ska ligga lika tryggt i handen. Ja fortfarande. Den är min lilla bebis och min lilla älskling men vi förstår inte varandra intuitivt än.
Middag hemma hos mig, inför trettondagsbalen 2013.
3. Det är bra att ha gäster. Annars städar jag inte.
4. För ett tag sedan ringde jag upp en person jag inte pratat med på telefon förut. Han svarade inte, och när han senare ringde upp undrade jag om han visste vem det var han pratade med, eftersom jag inte tänkte att han hade mitt nummer. Han svarade: "Ja, det här är Kristin Ladström, fotograf, extraordinär bloggerska, sångerska, livskonstnär och bluesdanserska!" ALLTSÅ <3 <3 <3
Första maj 2013.
5. Jag tycker inte alls att det är svårt med politik. I alla fall inte partipolitik. Nästan (det finns undantag, men relativt få) varje gång jag läser nåt i tidningen som någon från partiet jag röstar på har sagt så nickar jag och säger japp, precis. Så jag är rätt stabil i mitt partival kan man säga. Fast, det är klart, nu kanske man ska rösta på F! istället?
6. Jag tycker det är riktigt jobbigt när folk står och kollar över axeln på mig, speciellt när jag sitter vid datorn. Jag vet inte varför, det är ju inga hemliga saker jag sysslar med. Jag bara hatar känslan av att vara bevakad när jag arbetar med något, till exempel skriver eller redigerar bilder. Detta var ett ständigt problem när jag bodde med Johan. Han kunde komma och ställa sig bakom mig bara för att fråga något eller krama om mig lite. Min försvarsreaktion kommer instinktivt, jag både slåss och morrar. :)
Anna agerar hur en klassisk sångare beter sig, november 2011. (Vi får driva med det, för vi är klassiska sångare!)
7. Ibland frågar folk mig vilka som är de roligaste sångeleverna. Tjejer, killar? Nybörjare, avancerade? Eller vilken genre som är roligast att undervisa i. Jag tycker att alltihop det där är så himla himla roligt. Men de svåraste eleverna är de som redan har bestämt sig för hur deras utveckling ska gå till. Det händer att folk säger "jag vill låta precis såhär fast utan att bli trött i rösten" (eller "jag vill låta såhär fast bättre") och efter ett tag visar det sig att de inte är villiga att ändra på något, utan liksom väntar sig att jag ska svänga med ett magiskt trollspö, så att de ska kunna fortsätta göra precis som de gör fast "bättre" (vad nu det är). Då blir jag ... trött. Alla andra sångelever är roligast.
Med dekadent chokladcigarett på WCJ:s julfest 2007
8. Jag har aldrig rökt. Aldrig ens testat. Jag kan inte minnas att jag ens hållit i en cigarett nån gång. Det har aldrig lockat mig. Tycker bara att cigaretter och cigarettrök är så jäääävla äckligt.
9. Jag älskar Quizkampen, det är så himla roligt. Jag älskar ju alla sorters frågesporter i och för sig. Wordfeud och Ruzzle och de andra ordspelen tröttnade jag på efter ett (ganska långt) tag, men Quizkampen håller i sig. Min värsta motståndare är min kusin Erika, hon är helt omöjlig. Just därför är det extra roligt att spela mot henne förstås, fast jag nästan aldrig vinner. Johan och jag brukar vara mer jämna. Just nu har han vunnit ett gäng matcher i rad, men det ska det snart bli slut på. Hur som helst vill jag alltid spela med alla, särskilt dig! kristin_igen heter jag.
Inser nu att det på den här bilden ser ut som att jag har mjäll. Men det har jag faktiskt inte, det är alla mina silverhår.
10. Förra året när jag mådde så dåligt hade jag också extrem åldersnoja. Den är helt borta nu och jag tänker inte alls på min ålder längre. Nu är jag precis precis lagom gammal. Tänker att trettio nog blir mitt bästa år.
Antonio Vivaldi recomposed by Max Richter | Spring 1
(jag tycker verkligen att ni ska lyssna på detta, det är så fantastiskt vackert)
No comments :
Post a Comment