Åh, vår älskade bluesträdgård.
Det har verkligen varit en av de bästa helgerna i mitt liv och jag är fortfarande lycklig, så lycklig.
Så otroligt mycket kärlek. Så många himmelska danser. Så mycket nytt jag lärt mig och övat på under kursen och under nätterna, så mycket jag utvecklats som dansare. Och som människa! Och den feedback vi fick och som fortsätter ramla in över oss ... Jag är mållös av folks fantastiska beröm och jubelrop och ja, kärlek, för det känns som kärlek, det som alla dansare, alla nya och gamla vänner bara häller över oss blues gardeners. Ja hjälp, jag tror att vi verkligen gjorde det, att vi skapade den varma, öppna stämning vi önskade oss, att vår vision genomlyste allting. Att all vår planering och allt vårt arbete bar frukt (pun intended!). Vilket liv det är att få vara med och drömma upp något sådant från början och sedan få uppleva hur drömmen blir verklighet!
- Det här hade du inte kunnat tro för ett och ett halvt år sedan, sa jag till Mattias.
- Nej, men jag drömde om det, svarade han.
Jag tog inte alls så mycket foton som jag hade tänkt; jag var upptagen med att dansa och vara lycklig och ja, arrangera en workshophelg. :) Men några bilder av varierande kvalitet blir det framöver, även om det känns bristfälligt; verkligheten var så mycket vackrare än allt vad jag någonsin kunnat fota. Sen, blir det det, om någon vecka eller två. Först måste jag bara vila och smälta, samla ihop mina sinnen, hämta mig mentalt. Men ja. Vilken drömhelg. Hur går man vidare från något sådant?
Asylum Street Spankers | Dark Was the Night, Cold Was the Ground
No comments :
Post a Comment