I lördags hade min kära vän Fia sin examenskonsert. Jag var inte ombedd att fota, så jag satte mig inte så strategiskt. Men så tänkte jag att det kanske ändå är bättre med några avlägsna bilder än inga alls. Såhär såg det ut från där jag var:
Konserter då jag både får gråta och skratta är de bästa. Konserter som denna. Älskade Fia! Hur tar man sig igenom sorgen? Man märker det inte först, men man går och går, liksom dagarna. Och vi går här med dig.
Jacques Brel | Ne Me Quitte Pas
No comments :
Post a Comment