skanör

I lördags när febern äntligen hade gått ned och jag inte kände mig som ett litet skrutt längre längtade vi båda ut. Utflyktsdags helt klart! Vi tog bussen till Skanör. Där hade jag aldrig varit, och det verkade promenadvänligt och vackert.


Vädret var mäktigt och märkligt och omväxlande. Mörka, dramatiska moln och kyliga vindar blandat med värmande sol och klarblå himmel.


Vi promenerade runt i blåsten ett bra tag, tittade på skärfläckor och andra fåglar och beundrade utsikter åt alla håll.


Lagom tills vi kom till stranden blev det soligt och varmt och vi tog av oss skor och strumpor och klev omkring i sanden. Lite sommarkänsla var det allt då. (Jens råkade lite naturligt gå längs med vattnet när jag inte hade kameran uppe, och det skulle ha inte ha gjort, för sen tvingade jag honom att helt onaturligt gå längs med vattnet ett tag, så jag fick fota.)


Sedan klev vi upp över dynerna och stannade i skuggan (eftersom Jens hade glömt sin solhatt) med den här utsikten för picknik.


När vi var nöjda med picknickandet klev vi upp på promenadvägen igen och fortsatte runt naturreservatet.


Hej!


Vi fick så otroligt fint ljus den här sista biten. Överlag var det här en så fin promenad och en så fin utflykt. Det är roligt alla ställen man kan ta sig till med kollektivtrafik, bara packa ned en liten matsäck och ge sig av. Gör det, säger jag!