Den här helgen har jag tänkt på att jag har världens roligaste liv.
I fredags var jag på Lousiana ihop med min favoritperson. Vi såg en underbar Yayoi Kusama-utställning och hade det himla bra. I lördags tog jag tåget hem från Malmö och gick på Sofias och Karins gemensamma trettioårsbaluns, som inte gick av för hackor. Och igår gick jag och Trevliga Trion ut i septembersolen och söndagspromenerade runt Delsjöarna med varm choklad i termos och vetebröd till matsäck.
Mer bilder på allt detta kommer såklart, men jag ville ändå nämna de här tre fina dagarna som en bakgrund, som kan illustrera tankarna jag har gått och tänkt medan helgen varade. Och tankarna är dessa:
Hur kan jag ha haft sådan tur? Att just jag fick växa upp just här, vara trygg, vit, välutbildad medelklass? Och sedan - när jag går innanför den ramen: Hur kan jag ha haft sådan tur? Att jag aldrig har råkat ut för något särskilt ont? Att jag har familj och så vackra vänner - drösvis av dem, vart jag än vänder mig. Att jag har så mycket tid, så mycket musik och så mycket idéer och passion. Allt annat krymper i jämförelse med att få vara frisk och stark och trygg och älskad, och till och med utöver det får jag ha det så extremt bra. Jag är inte bara trygg, jag får ha det så vansinnigt roligt och trevligt också. Denna ofantliga lyx?!
Odessa | I Will Be There
No comments :
Post a Comment