tårta i malmö och blues i köpenhamn

Kolla, tårta! Det var helg i Malmö för två veckor sedan och Jens och jag var bjudna på födelsedagskalas ...


... hos Mia.




Det fanns tillgång till kattgos och var i allmänhet hemskt trevligt.



På väg hem från kalaset hittade jag en ursnygg vägg och önskade mig ett brudpar att fota framför den (ja, lite hjärntvättad blir man när man ägnar flera dagar i veckan under en period åt att redigera bilder på lyckliga kärlekspar som kastar urgulliga blickar på varandra iklädda sina finaste kläder). Hade dock inget brudpar till hands så jag fick hålla till godo med det nästa bästa: Den snyggaste personen jag vet.


Sedan ville Jens fota mig, och jag har så fabulöst hår nuförtiden så jag säger ju inte nej. Jens har dessutom skaffat sig mad fotolurigheter-skills!
- Skaka på huvudet! sa han. Jag gjorde så ...


... och frågade inte varför förrän efteråt.
- För du är så fin när du rättar till håret sådär som du gör nu.


Och då var jag ju tvungen att börja skratta för att jag hade gått på den lätta. :)


På söndagsmorgonen tog Jens och jag bussen till Kronprinsen.


Vi skulle äta brunch med Mia och Karl och tog hissen till 26:e våningen ...



... för att kunna njuta av den här utsikten. Pampigt!


Detta var för övrigt var en så himla märklig brunchrestaurang. Jag trodde knappt att kombinationen heltäckningsmatta, kött-svullande och hissmusik ägde rum utanför Danmarksbåtarna nuförtiden? Men maten var god, sällskapet fint och alltså - kolla chokladfontänen! Jag var mycket nöjd med den.


Ok, vi tar en närbild bara på chokladfontänen. Så fantastisk uppfinning på alla vis.


Även våfflor går ned utan problem. OBS! Detta är före jag geggar ihop glassen och sylten till en smet.



Fint folk!


Sedan blev det eftermiddag och Jens och jag tog tåget över sundet och hamnade i Köpenhamn.



Dansekapellet är en underlig och vacker byggnad med märkliga lokaler, som trapphuset och omklädningsrummet.


Men som ni förstår var det inte huset i sig utan bluesdansen som ägde rum där som var huvudmålet för denna utflykt. Bluesdansen, och såklart de vackra vänner jag har i Köpenhamn (som Emil som syns i mitten på bilden).

Efter en fin danskväll vände vi hemåt igen och somnade gott, och morgonen därpå åkte tog jag bussen hem till Göteborg, som så ofta om måndagarna. Och det blir bara mer och mer så att vi tänker att det här med att man måste åka hem från varandra, att man måste lämna och skiljas och bli kvar och somna ensam och vakna ensam, det duger faktiskt inte. Inte när man kan ha det såhär bra. Och vakna tillsammans.

Rigmor Gustafsson | So Amazing