sommarens sista kväll

Förra söndagen, jag tycker att det var det som var sommarens sista dag. Jag trodde att man aldrig märker det förrän efteråt, men den här gången kände jag det under tiden den sista dagen pågick: Nu händer det, imorgon kommer hösten. Och vad ska man göra åt det, annat än att ta ett sista kvällsdopp?




Vi åkte till Smithska Udden.



Det var så himla skönt i vattnet! Och djupt och klart och inga brännisar. Samtidigt en lite mörkare känsla i luften. En föraning om hösten, som skulle komma dagen efter. (Jag hade dessutom alldeles innan jag blev upphämtad stått på perrongen som Jens tåg just hade lämnat och gråtit för att jag åkte. Hösten blir annorlunda, helt klart. Distansförhållandet är så mycket mer påtagligt när man sitter fast i veckans rutiner än när man har semester och kan göra som man vill.)



Fika!

(Morgonen efter kom hösten. Precis som jag visste att den skulle.)

Veronica Maggio | Låtsas som det regnar