Sista veckan i november var en av mina allra märkligaste. Tack och lov att jag hade bokat in frukost med de här älsklingarna morgonen efter att jag kom hem från London; det var en omtumlad och lycklig och tokig fåntratt som dök upp till frukosten.
När Lisa gick till jobbet gick Johanna och jag vidare till lunch på Höga Nord ...
... och sedan behövde vi köpa in lite choklad.
På jobbet på kvällen hade jag min fina slagverkare Emil där, på rep inför terminskonserten veckan efter. Det är så hiiiimla grymt när musikerna dyker upp mot slutet av terminen, det blir ett lyft för alla i kören, och kanske mest för mig som körledare. :)
På torsdagen hade jag sedvanlig eftermiddagsfika med Johan. Även det tur för min mentala hälsa. Det var så mycket, så mycket att prata om den veckan.
På kvällen hade vi framtidsmöte med Sångensemblen Amanda. Med bubbel. :)
Fredagskväll på Pinchos med mitt gäng.
Jag var ju i ett lite märkligt stadium såhär efter några dagar. Jag kunde ju liksom inte sova den veckan, och jag glömde äta, för att jag var så bubblig, lycklig och orolig. Natten mellan torsdagen och fredagen sov jag 2,5 h. Ungefär såhär satt jag hela middagen igenom.
Sedan gick vi på julkonsert. Det var fint.
<3
All in all, det var en turbulent vecka. Inte dålig! Men annorlunda, så totalt ny att jag känner det som att jag landat på en helt annan plats. Och idag är det på sin plats att tacka mitt supportsystem, folk som på olika sätt har slutit upp runt mig som ett stort, mjukt garnnystan, bäddat in mig i kärlek, musik, kramar och lugn. Jag fattar inte att jag kan ha en sådan tur, jag känner mig så lyckligt lottad som kan lita på er, med stöttning och närvaro, och att inte en enda av er tvivlar på mina beslut. Att ni delar allt det som är mitt.
Sven Fridolfsson | Hosianna
No comments :
Post a Comment