När jag var tolv var USA så oerhört långt bort. Hela världen var så långt bort. Jag visste förstås då att Hanson spelade live, i Europa också, men att resa för att gå på konsert då fanns liksom inte på kartan - det var som att jag inte ens kunde föreställa mig hur det skulle gå till, att det var något folk gjorde.
Så när Anna 2013 föreslog att vi skulle åka till London för att se Hanson, åkte jag dit för äventyret och resan men också för musiken; för musiken jag tyckte om som tolvåring, och musiken de släppt sedan dess.
Och nu, för två veckor sedan, när Hanson spelade i Göteborg för första gången, gick jag dit av samma skäl: För att jag tycker om musiken, såklart. Och för magin i att saker jag drömde om som tolvåring händer på riktigt sedan, i det stora livet.
Först gick Anna och jag till Taverna Averna för middag, så at vi skulle hinna gå igenom allt innan. Livet, förstås, men också viktiga frågor såsom: Vilka låtar vill vi helst höra, om vi får välja? Vilka låtar är det troligt att vi kommer får höra? (Vi fuskade inte med att kolla setlisten från andra städer.) Och vad tycker vi egentligen om nya skivan? (Lyssningsbar absolut men inte deras bästa.)
Peppen innan!!!
Och det var ju så bra. Alltså det var så bra. Ren och skär dansfest! Och de spelade både Waiting for This och A Minute Without You som jag hade på önskelistan. Och Get the Girl Back och Thinking 'Bout Somethin'. Nämen så himla kul bara.
Efteråt var jag glad, så glad, så glad. Så glad åt att vi kan gå på konserter igen, och fast besluten att göra det oftare till hösten. Så glad åt ha en vän som Anna. Så glad åt musik och dans, så glad åt musik som får mig att vilja hoppa och jubla och dansa. Så glad åt tolvåringen som bor därinne och fick vara med om detta och åt trettiosjuåringen som känner såhär starkt för allting.
Hanson | Waiting for This
No comments :
Post a Comment