edinburgh del 7: mera arthur's seat

När vi väl kommit upp på toppen (och hade sjungit lite körsång och lyssnat på manskörssång vilket förstås är ett obligatorium) hittade vi en ficka i lä på baksidan, där vi myste i solvärmen och åt vår matsäck. Sedan klev vi ned på andra sidan berget och Veronika och jag var så lyckliga av allt det vackra att vi var tvungna att börja sjunga på Sound of Music. :)

edinburgh del 6: arthur's seat

Igår var det en på skolan som sa att det var roligt att se Skottlandsbilderna i bloggen. "Kul att du tycker det! Det kommer många fler också. Jag är ju bara på dag 2 än" sa jag. "Va, men det stod jag 'dag 5' överst?" "Nej nej - del 5", sa jag. :) Och sen råkade jag ta typ 2000 bilder i Frankrike. Jag kommer ha resebilder att redigera ända fram på höstkanten! :)

Det här är i alla fall bilder från min finaste Skottlandsdag. Vi hittade ju ett berg dagen innan och bestämde oss nu för att gå tillbaka och kliva ända upp på toppen, Arthur's Seat. Åh, vad jag älskar att vandra. Det var blåsigt och kyligt men härligt, så himla härligt! Gultörnet (det här kanske inte alls är gultörne, jag har ingen koll på växter, men gultörne är ett sådan där fint ord som jag läst i någon bok och det skulle bara passa så himla bra om just det här råkade vara gultörne) färgade bergssidorna alldeles knallgula och man hade utsikt över hela Edinburgh. Jag som alltid hamnar sist när man är ute och går i en grupp (av tre skäl: 1. Jag stannar och tittar på utsikten stup i kvarten, 2. Jag stannar och fotar ännu oftare och 3. Jag är klen) gick för mig själv och drömde och nynnade på saker och var lycklig.

imorgon smäller det!

Idag har varit en dag fullsmockad med rep, dubbelkollande och fix inför morgondagen, för då smäller det! Årets lunchkonsert! Jihoo! Jag är lite nervös men mest så himla pepp. För att Anna och jag bestämde oss för att göra det här och har styrt i alltihop bara för att vi vill. För att vi har valt stycken utefter vad som är roligt, inte vad som är prestigefyllt eller utgör ett passande program. För att min älsklingtrio kommer och spelar. För att vi har nya fina klänningar och kommer sjunga så jävla bra helt enkelt. Ja, imorgon smäller det!

frankrike

Nu är jag hemma från Frankrike, mentalt och kroppsligt mörbultad av sömnbrist (vilket väl får sägas kulminerade i att bussen gick från hotellet klockan fem i morse), nostalgi, nya intryck, gamla intryck, ett extremt och krävade fokus på tävlingen och ett ganska rejält antiklimax då vi inte vann några priser, konstiga matvanor och allmän resetrötthet. Men mest av allt Frankrike, att jag älskar Frankrike. Det var så överjordiskt underligt att vara tillbaka, åtta år efter att jag bodde där, att jag inte ens tänker försöka beskriva det, det orkar jag inte. Det var en fantastisk resa på många sätt. Och jag fick mina pains au chocolat. :)

Tété | Me Ressourcer

edinburgh del 5: bästa rummet

Vårt vandrarhem var inrett i en intressant blandning av hippiekitsch och aristokratkitsch. Här är det bästa rummet, där vi körrepade lite avslappnat ett par gånger på dagarna och hängde och pratade om livets viktigheter på kvällarna.

***

Our hostel was decorated in an interesting mix of hippie kitsch and aristocrat kitsch. This is the best room, where we had a few relaxed choir rehearsals in the daytime, and hung out and talked about life's important stuff in the evenings.

edinburgh del 4: inte så stort men ändå ett berg

I slutet av Royal Mile låg ett berg! Inte så stort, men ändå ett berg. Det fick vi lust att kliva upp på, men sedan blev vi tvungna att skynda tillbaka till vandrarhemmet för ett körrep, så vi hann inte så långt. (Men vänta bara, det kommer mer av berget i framtida inlägg, för när det kommer till berg ger jag mig inte förrän jag får min vilja fram.)

***

At the end of the Royal Mile we found a mountain! Not a very big mountain, but still a mountain. We felt like walking on it, but then we had to hurry back to the hostel for a choir rehearsal, so we didn't get far. (But just wait, there'll be more of that mountain in future posts, because when it comes to mountains I don't give up until I've had my way.)

Fidget | We Can Go Far