Jag är ju sämst på att fota i januari och februari. Det är känt sen gammalt. Det är liksom inte rättvist att det bästa på året (JULEN!!!) precis har tagit slut och vädret är mestadels förfärligt och det är inte särskilt ljust än och det är toklångt till sommarlovet? GLÄRH!
Igår tvingade jag mig att fota lite. Ja, verkligen tvingade, bara för smörja maskineriet liksom. Ibland får man se till att komma igång på ren mekanik och inte på lust (fast det är svårt för mig som bara vill göra sånt som är kul och som liksom har ordnat livet omkring mig så att jag ska ha minimalt med tråkigt). Såhär blev det:
På förmiddagen var jag och tränade skivstång, det var gött! (Mest efteråt ...)
Sedan stod jag i provrum ett tag. Jag var på jakt efter mjuka byxor att ha på danskurs (då jag inte vill vara lika uppklädd som på socialdans, men samtidigt inte lika nedklädd som i renodlade träningskläder, och ändå vill vara löst och bekvämt klädd) och sammetstights och hittade både och - win.
Lunch i Saluhallen - grekisk linssoppa med vitlök som vanligt.
Och sedan en lakritsruta från På Kanelen till efterrätt.
Sedan åkte jag hem och landade i denna underbara pysselröra som är vårt vardagsrum. Jag är så förtjust i just den här typen av utspridd röra, jag blir så kreativ av att ha gytter omkring mig. Och så känns det färgglatt och hemtrevligt.
Det var fortfarande fint väder på eftermiddagen, så jag tog med mig Jens ut på promenad.
Såhär ser han ut när han inte vill bli fotad men ändå säger "okej" när jag fotar. Ha!
Fint då.
När vi kom hem grejade jag med fotoredigering medan Jens byggde solfilter till sin kamera och sitt teleskop. Haha! Ibland har jag svårt att greppa den exakta nördighetsgraden på min älskade.
Allra sist på dagen åt vi vår gemensamma favoriträtt (chèvre + rödbetor + rostade valnötter + honung) och tittade på Skönheten och Odjuret. Vad sunkig den är förresten? Jag kan förstås varje replik utantill och tycker ju liksom att den är "bra" - fint tecknad och underbar musik och så - och den är en så stor del av min uppväxt - men alltså själva innehållet ... Herregud. Sucka mitt hjärta men brist icke. Ja, hur det nu var så var vi tvungna att se den, för Jens har aldrig sett den (!) och det måste han ju för snart kommer det ju en spelfilmsversion! Med Emma Watson! Och Dan Stevens (Matthew Crawley alltså om ni inte visste det)! Ja, peppen är ju hysterisk på detta trots det sunkiga innehållet - jag känner mig så kluven ... En gång, Disney, alltid Disney. Jag sjöng trots allt Pocahontas på min examenskonsert ...
Kirk Franklin | Now Behold the Lamb
(Man kan ju tröttna på Jesus-utbristningarna (extra framträdande i slutet) efter ett tag, men alltså 2:28-2:34 - hur gööör hon? Det är liksom så smakfullt och ursnyggt. Ja jag kan inte i alla fall. Än! #lifegoals)
No comments :
Post a Comment