en helg som nästan kändes normal



Förra helgen hade jag så himla trevligt att det nästan kändes som före pandemin. Om nu det är ett mått. Vilket det är i mitt liv. Vi hade nämligen bestämt oss för inomhusumgänge (!) eftersom Liam och jag har bestämt att det är okej att träffa några få personer inomhus någon gång ibland om det går tillräckligt många veckor emellan och om de man träffar inte heller träffar andra (utom rent nödvändiga personer på jobbet etc.) - enligt rekommendationen om att bara träffas i en mindre krets. Och det var, som ni säkert förstår, helt ljuvligt.


Lisa och jag började lördagen med en promenad upp till Bergsjön och tillbaka, eftersom vi var de enda i sällskapet som ville promenera. :)


Bergsjön var helt frusen och solen sken.


Lagom tills vi kom tillbaka dök Liam upp och David och Marie var redan där förstås, så då var vi samlade alla fem. Vi högg in på det här ljuvliga eftermiddagsfikat direkt. Observera att det är minisemlor - inte ens jag orkar med två stycken fullstora ... i alla fall inte på en gång. :)


Efter fikat plockade vi fram Seven Wonders, spelet som Lisa fått i födelsedagspresent i november men inte kunnat spela än eftersom, ja, det inte gått att träffas och spela sedan dess. Det var hur som helst superkul!



Sedan åt vi tacos, omnomnom!


Och sedan hade vi paltkoma!


Och sedan spelade vi Stramash, som är som Fia med knuff fast roligare. Och så fikade vi. Mycket. :)



Och innan vi visste ordet av var klockan redan midnatt och det var dags att åka hem. Vid det laget var jag knastrött. Tänk att det här med socialt umgänge är något jag vant mig av vid, så till den grad att jag nu blev helt sömnig av det? Det var ju inte ens negativ trötthet utan bara ... hoppsan nu vill jag bara lägga mig ned och sova! Märklig känsla. Kommer man någonsin bli som vanligt igen sen, efteråt?


Hur som helst så himla glad att ha kunnat tillbringa en lördagseftermiddag och -kväll med de här pärlorna. Längtar tills nästa gång vi kan ses och tills man kan ses såhär jämt. Och det var så påtagligt för oss allihop hur mycket vi saknat det: att vi satt och sa "men tänk att vi sitter inomhus och spelade spel och äter tårta och har det bra?!" och då instämde alla. Vilken grej.


På söndagen när vi vaknade lagade Liam brunch till oss. Det kanske inte ser mycket ut för världen men jag får inte nog av stekta champinjoner och äggröra med gräslök på toast.


Sedan tog vi oss ut i vintervädret! Som jag ofta säger är han inte mycket för promenader, men fenomenet "gå på frusen sjö" var nog för att locka med honom ut. Han hade aldrig gjort det förr, kan ni tänka er?


Och han var glad och fascinerad som ett litet barn. <3




Han är ju för fin alltså.


Och sedan när vi kommit hem och det blev kväll hade vi meet-date med Rafi som vi inte träffat på ett och ett halvt år. Vi pladdrade och spelade Dominion i två timmar och det var så himla fint.

Så ja, allt som allt en helg då jag fick ladda alla batterier.

No comments :

Post a Comment