gnistrande söndagsutflykt



Förra söndagen var vi på en så himla fin utflykt! Jag hade sett att det skulle bli riktigt fint väder, och valde dag därefter. Grillning kom på tal, men nu när det är så mycket folk ute på helgerna får man räkna med att gå rätt långt innan man hittar en ledig eldplats, så vi var inställda på att vara ute ett bra tag.


Hela gänget! David, Marie, Lisa, Jonas, Emma, Anna-Karin och så jag. Det var riktigt kyligt för att vara såhär sydliga breddgrader och jag hade mängder med lager kläder på mig.



Alltså det här glittret överallt!


Vi följde den stora promenadvägen längs Stora och Lilla Delsjön, och svängde av mot Östra Långvattnet där vi hoppades på bättre tur med lediga eldplatser. Tji fick vi (man får vara ute bra mycket tidigare då). Vi passerade en hel drös hemmagjorda eldplatser med stenar i ring, men de var gjorda rätt på berget och där får man ju absolut inte elda, så vi gick vidare.


Alldeles på nordsidan av sjön hittade vi en ny hemmagjord eldplats, men en ganska redig en, så den tyckte vi blev utmärkt för lunchgrillning och allmänt mys. Det var inte förrän senare jag insåg att hela Delsjöområdet ju är naturreservat och att det faktiskt är förbjudet att elda någonstans över huvud taget (förutom på iordningställda eldplatser). AJAJAJ! Men nu har vi lärt oss det. Det blir ingen mer eldning där inte. (Där fick jag för att jag tyckte att andra ska lära sig Allemansrätten bättre och inte elda på stenhällar, när jag själv inte ens vet om jag är i ett naturreservat eller ej.)



Hur som helst var vi vid denna tidpunkt lyckligt ovetande om vårt misstag och njöt i fulla drag av solen och vintern.



Funderade på att kalla detta blogginlägg "folk som tuggar i skarpt solljus". :)


Sedan släckte vi elden med is. :)


Vägen hem var min favoritdel av dagen! Det var så vackert i skogen, så ljust och rent magiskt överallt.


De andra hade mer bråttom hem och gav sig av i förväg, medan David, Marie, Lisa och jag gick omkring och njöt av omgivningarna.




Jag hittade en koltrast i ett träd!


Så småningom kom vi upp på Getryggen, som väl är den högsta kullen i området (?). Där kändes himlen ännu blåare.





Sedan gick vi ikapp de andra; de hade stannat och funderat över vilken väg de skulle gå, medan vi mest, tja, valde en stig och följde den. :) (Vi kom inte ned på den plats jag trodde, men vi kom ned åt det håll jag trodde, så det var ändå en seger för mitt lokalsinne!)



Blev sugen på att gå både Bohus-, Vildmarks- och Gotalederna någon gång. Inte hela vägen med övernattning och så, men de första sträckorna i alla fall.


Häruppe var det så fint att vi började fundera på hajker vi skulle kunna gå på frampå våren och sommaren. Jag har ju alltid den betänkligheten ´att jag gärna vill vara ute så mycket som möjligt, men jag vill att saker ska vara så lite jobbiga som möjligt. :) En inte helt vanlig inställning i friluftssammanhang, har jag märkt, det det finns gott om folk som riktigt göttar sig i hur jobbiga saker är ... Näe, jag vill bara vara utomhus och ha det bra. :)

Och vad jag älskar när det blir såhär - att något man gör leder till något annat man vill göra och idéer som blir till planer - de där drömmarna och samtalen är så viktiga för mig. Att saker är igång, att det finns planer för sedan. Jag hittar mening i det, utan att det förtar glädjen i nuet.


När vi kom ned på andra sidan Getryggen blev det mest vanlig stig och sedan vanlig promenadväg, så då slutade jag fota. Fem timmar hade vi varit utomhus allt som allt och jag kände mig lyckligt mör när jag kom in. Och mer utomhusvistelse lär det bli innan vintern är slut!

No comments :

Post a Comment