iskonst och semlor



Ju mer jag promenerar desto mer sugen blir jag på att utforska hela Delsjöområdet. Det är stort, ju! Jag kan alla vanliga slingor nu - runt sjöarna, femman, åttan, milen och så vidare, och många av de mindre stigarna närmast ingångarna till området. Men ju längre pandemin håller på desto längre blir promenaderna, och desto större chans har jag att följa någon helt annan stig, någon längre bort, som jag har kanske ett litet hum om ungefär vilket håll den går men inte riktigt, och se var man kommer ut.

Denna nya fas av upptäckarglädje började med den här promenaden förra torsdagen. Jag har varit vid Västra Långvattnet massvis med gånger som yngre, men alltid gått samma väg. Den här gången ville jag testa att gå upp från sydsidan (alltså en "omväg" om man bryr sig om att komma dit så fort som möjligt - men det gjorde ju inte vi). Tove och Lisa var ju inte de som var de, och vi fick en helt underbar promenad!



Så fort vi lämnat den stora gångvägen runt Lilla Delsjön och slagit in på den mindre gångvägen, som klättrade upp på höjden, kändes landskapet helt annorlunda. Mer hedlandskap och stenhällar och färre träd, och ett tunt tunt lager snö pudrat över stigen och hällarna. Enstaka fåglar som sjöng och vatten som porlade i bäckar och fantastiska iskonstverk däremellan; jag blev tvungen att krypa ihop halvt nere i diket för att ta de här bilderna.


Och så vårt böljande samtal som rörde sig lika lekande lätt som bäcken och som är så roligt och intressant och inspirerande.



Ganska snart kom vi upp till Västra Långvattnet och följde stigen längs östsidan av sjön. Vi hittade den här fikaplatsen, men där var det ganska blåsigt, så vi gick vidare.



Jag tänkte att det skulle gå att hitta lä på nordsidan, så vi traskade vidare. Och det fick jag alldeles rätt i!


Alldeles vid änden av sjön hittade vi en solig glänta med en planka utlagd perfekt för att sitta på. Vi åt medhavda lunchmackor och sedan plockade Lisa fram semlorna! Heltokigt att ta med sig semlor ut i skogen men samtidigt fullt rimligt på något vis? Jag hade ju inte kommit på det själv, men applåderar initiativet. Vi turades om att skaka grädden i en burk.



Florsocker ska man givetvis ha, annars gills det inte. Pudras medelst tesil.


Det här stillebenet går inte av för hackor!



Så gött alltså.



Isen gnistrade och solen värmde. Det här var ju innan snön, som kom några dagar senare, så det kändes som riktig vårvinter. Vi njöt i fulla drag.



Och sedan gick vi ned och hem via lite andra stigar som gick kors och tvärs. Härligt, helt enkelt.

Sash! | La Primavera

No comments :

Post a Comment