Förra veckans promenader var så strålande fina! Och nu när det ska vara varmt och slaskigt och dåligt väder ett tag är jag så glad åt det. Det här att jag verkligen kan säga att jag gjorde det bästa av det; att jag njöt så mycket jag bara kunde, medan jag kunde.
På måndagen var Lisa och jag i Utby och lunchpromenerade med David igen (precis som måndagen innan).
En blek men glad vårvintersol silade ned genom träden. Fint!
Ännu soligare var det senare i veckan när Lisa och jag gick ut på vad som skulle bli vår andra promenad av tre den veckan. Det låter ju heltokigt när jag hör mig själv säga det, men ... i ärlighetens namn, vad annars ska vi ta oss för?
Kolla bara! Superfint.
Härlanda Tjärn var helt fruset. När vi gått förbi på helgerna på andra promenader har det varit smockfullt med folk som åker skridskor och leker i olika uppskottade fyrkanter, och hurtiga skidåkare i ett spår runt hela sjön. Nu, en förmiddag mitt i veckan, hade vi nästan en hel sjö för oss själva.
Och det är så märkligt roligt att gå på isen! Roligt att stå mitt på en så välbekant sjö och se den från ett så obekant håll.
Jag hade med mig varm choklad och Lisa hade med sig sina löjligt goda brownies med mockakräm.
Och solen sken så att man knappt såg något vid Delsjön. Härligt!
Och redan dagen efter var vi iväg på veckans tredje promenad, den här gången med Tove. Vi bestämde oss för en av våra längre rundor, den upp till Västra Långvattnet fast den långa vägen.
Förra gången vi gick samma väg var det barmark, semlor och solsken; nu var det snö och en ännu mer gnistrande sol, och nästan lite vinterfjällkänsla för mig, men jag förstår att det var minnet av låg björkskog runt oss och doften av snö.
Det var ljuvligt, helt enkelt. Och redigt kallt! När vi började gå efter lunchpausen fick jag kliva på ordentligt för att få liv i mina frusna tår. Det har verkligen gällt att inte ta för långa lunchpauser under de kallaste dagarna vi haft nyligen. Men i rörelse har jag inte frusit.
Tänk att man får ha såhär fint sällskap va.
Och på vägen ned fastnade vi i att titta på snökristaller. Magiskt ändå.
No comments :
Post a Comment