kosterutflykten

Så blått, så blått på en båt på väg ut till Koster.



Mamma och Jens tittade på utsikten ...


... och pappa tittade på kartan.


När vi kom fram till Koster var det dags för lunch och vi hittade en fin restaurang på en terrass. Vi kom precis i rättan tid; en halvtimme senare var det alldeles smockfullt.




Det fanns blommor överallt och fin utsikt.



Och vi fick supergod mat!


Sedan åkte mina föräldrar hem med tidiga båten och Jens och jag gick till stranden. Det var massvis med brännisar, så jag drog mig lite för att bada, men jag kom i till slut och det var förstås underbart.


Hej hej!



Sen gick vi ut på promenad tvärs över Koster förbi massvis med söta hus, till exempel de här två.




Vi hittade en fin växt också. Martorn tror jag att det är.


Man måste peta väldigt försiktigt, för den är fridlyst.



Vi följde en vandringsled som hade så här fina klarblå markeringar.



Och sedan var vi plötsligt framme och det var bara en kvart tills båten skulle gå. Bu! Kosterdagen tog slut för fort!




Men vi fick ju en fin båttur hem också.



När vi kom tillbaka till ön väntade vi på kvällningen.


Och vid midnatt gick vi ut på berget, satte oss på varsin stol, tittade på detta (inte den vackraste bilden av en stjärnhimmel ni har sett, jag vet, men ungefär vad min kamera klarar utan stativ) och väntade. En trekvart senare hade jag räknat till alldeles magiska arton stjärnfall, för det här var natten då man hade bäst chans att se Perseiderna och vi befann oss ju på alldeles rätt ställe, utan stadsljus (det var fortfarande lite solljus kvar i luften och vi hade nog sett ännu mer om vi väntat till någon timme till, men vid det laget sov vi sött i vår säng).

(Jag har bara varit på Koster en enda gång förut. Då tog jag bilder som jag fortfarande tycker mycket om, fem år senare. Man kan se dem här, här och här.)

Jon Hopkins | Small Memory