Söndag i Stockholm och en långpromenad på Söder. Vi började här, på Yttersta Tvärgränd.
Hej lilla humlan!
Ganska snart blev det extremt utsiktsvänligt.
Och på den vägen fortsatte det.
Alltså förlåt att jag upprepar mig, men allt var så himla himla fint på den här promenaden.
Egentligen är det tokigt hur mycket Stockholm har förändrats sedan jag blev tillsammans med Jens. Stockholm har ju inte förändrats alls! Men att vara där tillsammans med Jens är en sådan trygghet ... Plötsligt börjar jag förstå hur staden hänger ihop (jag menar rent geografiskt), och det gör också stor skillnad. Jag börjar hitta kvarter jag trivs i. Och en sak jag insåg denna semester var att det finns så mycket jag vill göra i Stockholm varje gång jag är där, att det inte räcker med bara några dagar eller en vecka om året. Det måste bli mer Stockholm.
Sen springer jag tillbaka till en skylt vi just läste - vänta, jag måste komma ihåg den här raden, säger jag, var det inte ett underbart språk (det var en strof ur en dikt - "och han kränger av sig ytterkvällen" stod det och jag kunde inte släppa det (av Gösta Friberg)) och när jag springer tillbaka till Jens står han precis såhär och väntar på mig (med min ryggsäck på ryggen, den som han bär för att jag ska ha mindre ont i ryggen). Och jag tänker att han nog är kär i mig också därför, för att jag måste springa tillbaka och minnas en formulering.
När vi kom ned till Slussen skulle Jens träffa en annan vän och jag passade på att ta lite ensamtid, som jag så ofta behöver efter några dagar på resa.
Jag promenerade till Skeppsholmen ...
... och hittade en färgglad food court.
Det blev en falafel från vagnen med tavelkritsaubergine på utsidan. :)
Sedan promenerade jag in till Gamla Stan.
För det var dags för glass ...
... och vykortsshopping. Jag är en sådan som planerar mina vykort noggrant. Rätt kort till rätt person. Mina närmaste får ganska olika, som ni ser. :)
Sedan mötte jag upp Jens igen och vi begav oss iväg för söndagsdans ...
... här på Stora Skuggan.
Det var trevligt där, men 1. myggigt, 2. inte så inspirerande musik och 3. alldeles knökfullt med nybörjare med vilt sprittande klackklädda fötter på dansgolvet, så vi blev inte så långvariga.
Istället blev det en kvällspromenad runt Reimersholme med Jens familj.
Sånär som på lördagkvällens festligheter var det här de sista Stockholmsbilderna. Vad kan jag säga? Vi hade en fantastisk semester. Jag ville nästan inte åka hem. Men sedan var det förstås jätteskönt att komma hem, också. Jag behöver nog bara vara i Stockholm lite mer, generellt.
Kristian Kristensen | Rusen våknar igjen
No comments :
Post a Comment