Härom måndagen fick jag nys om att Hazelius Hedin skulle spela i Slottskogen samma kväll, gratis till råga på allt. Jag blev störtförtjust och drog raskt med mig Anna och Åse, som drog med sig Julia och Sara. Jag förväntade mig en ljuvlig utomhuskonsert och blev inte besviken.
Men först fika. :)
(Det fanns hembakat fika att köpa - kaffe eller saft och kakor och bullar för trettio riksdaler. Somliga i sällskapet var mycket nöjda med detta. :))
- Ni får luta er fram så att alla syns! sa jag.
- Det här kommer bli en sån där bild när en är skarp och några i bakgrunden blir liksom lite sådär suddiga, sa Anna. Hon har varit med förr. :)
Anna hade nya tjusiga träskor!
Och sedan började konserten. Det var vi och Göteborgs alla pensionärer. (Alltså var var resten av Göteborgs folkmusik- och/ eller visintresserade? Så fruktansvärt bra musik alldeles gratis, var höll ni hus?)
Jag fotade inte så mycket, vågade knappt störa den mjuka stämningen med mitt klickande.
Efteråt gick vi såklart och fikade ... igen. :) Nomnomnom.
Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om just när jag tog de här bilderna, men vi pratade om fina och viktiga saker den här kvällen. Kärlek och familjer, privilegium och feminism bland annat. Så himla fint bara. (Och så himla fint att jag har vänner som gestikulerar på det här sättet när de pratar, precis som jag. <3)
Hazelius Hedin | Jag haver ingen kärare
Subscribe to:
Post Comments
(
Atom
)
No comments :
Post a Comment