Morgonpromenad! (Ni vet hur jag älskar mina morgonpromenader.) Just denna såg ut såhär:
Somliga hurtbullar nöjde sig inte med att promenera utan skulle prompt springa istället. Pah! :)
På förmiddagen repade vi en liten skvätt.
Dagens dos av Sobo Badè-bilder kommer här:
Melinda och jag klev upp för en stege och hamnade i ett utsiktstorn. Man såg grönska och hav åt ena hållet, och åt andra hållet delar av byn Toubab Dialaw med alla halvfärdiga hus som förfallit innan någon hunnit flytta in.
Sedan badade vi. :)
Här är en kvinna som vi köpte frukt av på stranden. (Jag hade för övrigt lite olika taktiker för att lyckas med att fota personer. Alla vi mötte var så vackra och hade så vackra färger och mönster på kläderna. Ibland smygfotade jag folk bakifrån. Men att bara fråga de jag köpte saker av funkade också. Ibland köpte jag nånting bara för att få lov att ta ett foto.)
Barnen hann man inte ens fråga; varje gång jag tog upp kameran sprang det fram barn och ville vara med på bild.
Lite längre bort såg vi ett stort gäng män och pojkar i alla åldrar stå på stranden och dra in ett nät. Det tog så lång tid och de fick slita så hårt, och det gick som ett klagande sus genom gruppen när de såg hur lite fisk som sprattlade däri.
På eftermiddagen tog vi en kort promenad i byn och såg oss omkring, men det här inlägget skulle verkligen bli överfullt om jag visade de bilderna också (så mycket att titta på!), så den promenaden får ett eget inlägg.
Sedan: hängmatta. Vi förundrades över att vi bara hade varit där två dagar; tiden gick så långsamt i Senegal! Non, pas de stress en Senegal, eh? säger de på gatan om man promenerar fort ("Nej, ingen stress i Senegal, va?").
På kvällen var det dags att gigga på en konsertscen i närheten, med samma typ av vackra och märkliga byggnader som Sobo Badè:
Angelina hittade ett träd med sådana här musikinstrument växande på och hade Magnus till att ta ned åt henne. Det var hon mycket nöjd med! :)
Herrarna repar sin haka.
Eftersom det aldrig riktigt fanns så värst mycket belysning fick sminkningen lösas med ficklampa.
Ett världsmusikband spelade före oss.
Och sedan var det dags för oss att rodda och jag smygfotade lite från bakom ett draperi. Men sedan fick jag lägga ned kameran och kliva ut på scenen och sjunga förstås, och efteråt stod vi i becksvart, ej fotovänligt mörker i en timme eller så och väntade på bussen hem. (Den kom till slut!)
No comments :
Post a Comment