senegal dag 14: det allra sista

Godmorgon, Senegal, för sista gången.


Jag morgonpromenerade.



Låg i hängmattan och tittade upp mot himlen och det här solskyddet av två ihopsydda mattor.


Åt lunch.



(Ser ni ödlan? :))



Ska jag åka ifrån det här nu alltså menar ni?


Vi sa hejdå till de som skulle passa på att stanna några dagar extra.


Maja hade en lapp där hon räknade in oss så att alla skulle komma med bussen.


Och sedan, framme på flygplatsen, fick vi äntligen säga nej till dessa förfärliga bussar (faktum är att vi alldeles bara precis kom fram, växellådan pajade (eller kanske bara ramlade ned genom golvet rakt ned på motorvägen, vad vet jag)). Ingen aning om hur chauffören tog sig därifrån sen.



MIG på flygplatsen.


- Du kan ju inte ligga ned och spela MIG, Maja.
- Kan jag väl visst.

Och det var det hela. Det är förstås evigheter sedan jag kom hem - en och en halv månad - och det är redan så avlägset ... Jag är så glad att jag har mina bilder. Inte bara för att kunna titta på dem om ett år eller tio (men det också!), utan för den ökade närvaron fotograferandet ger mig när jag är på plats, och bearbetningen jag får när jag går igenom bilderna och redigerar sedan i efterhand. Det passar mig. Nu är jag färdig - för den här gången. Och det är väl tur det, för 2016 är ju det trevligaste, roligaste och mest spännande året hittills i mitt liv. Det är bara att fortsätta kasta sig in det.

sportlovsdagar

Sportlov va! Vilken grej. Jag hade som plan att fota något varje dag i sportlovsveckan, och det gjorde jag också. Fast fredagen och lördagen kommer inte i det här inlägget - de bilderna har ni redan sett, för då var det Authentic Jazz Weekend.

MÅNDAG Var hemma hos mina föräldrar och fick hjälp med att laga kläder av min mamma. Jag är sämst på det, och behöver öva. Så jag lagade de lätta grejerna (hål och revor i strumpbyxor) och hon lagade de svåra grejerna (min ryggsäck). Hela mammas syrum är ett förråd av gamla skatter, t.ex. de här stoppgarnerna i olika färger, köpta på EPA för en krona och femton öre, och sådant. De kom till användning när jag lagade mina tjocka strumpbyxor och mamma hade såklart precis rätt nyans.


TISDAG Hade privatlektion i balboa med Gašper, det var så himla kul! Nu är jag sugen på något stort balboaevent, men får ge mig till tåls till Minor Swing i slutet av april.


ONSDAG Quiz! Äntligen quiz! Måste passa på medan jag har lov eftersom det bara är då jag är ledig en vardagkväll. Mattias, Lisa, Lisas partner Krister och jag bildar ett underbart lag (vi vinner inte, men får rätt många poäng).


Rödbetsburgaren med chèvrecrème var fantastisk (trots att det stod "chevrécréme" [sic] i menyn ... SUCK).


Morrans vänner heter vårt lag. Hon kan ju kanske behöva några, tänker vi.



TORSDAG Eftermiddagsfika med Johan (som flexar, så han kan fika nästan när som helst, det är mycket bra). Vi var på ett ställe på Tyska Bron som heter Open New Doors eller något sådant larvigt, men fikat var löjligt gott, och ljuset ännu godare - det blir väl så när man fikar i en glaskub på en bro med snötäckt is på kanalen.


Den här bilden ska förresten Johan ha som profilbild i chattprogrammet som de har på hans jobb när han ska prata med andra utvecklare någon annanstans i världen. Det är tydligen en grej på hans jobb att folk har knäppa profilbilder, och ibland kommer det mail från någon som påminner om att man måste kunna se hur folk ser ut i verkligheten på bilderna, att det är det de är till för liksom och inte att vara så spexig man kan. Gulligt tycker jag! Den här passar ju perfekt då, nördig och väldigt typiskt Johan, men man ser ändå hur han ser ut. :)

FREDAG + LÖRDAG kan man som sagt se här.


SÖNDAG och promenad i Slottsskogen med de här finaste personerna.


Sedan orkade vi inte laga mat utan gick till Enoteca Signore som är det närmsta jag kommer ett stamställe; eftersom det ligger två kvarter bort och har rimliga priser men framförallt för att deras pappardelle med svamp och tryffel är to die for.

Sabina Ddumba | Effortless

senegal dag 13: att bara vara

Godmorgon Senegal! Dags för den sista hela dagen i landet. Inte utan att det kändes märkligt.


Men upplägget var perfekt, helt perfekt. Jag hann nämligen vila upp mig innan jag åkte därifrån. Annars kommer jag ofta hem från resor och är trött, utmattad och/ eller sjuk; inte bara för att man har gjort mycket grejer och kanske flängt runt, utan också på grund av alla intryck, ni vet. Men den här gången blev det inte så. För istället för att åka hem direkt från Dakar efter att ha tagit inrikesflyget dit från Ziguinchor, åkte vi ut till kusten igen och stannade två nätter på Sobo Badè. Det var så härligt. Det var så vansinnigt välbehövligt. Såhär såg den första vilodagen ut för min del:


Dans på stranden, förstås.







YASSA! Välsignade yassa! Efter en vecka av enbart ris och/ eller pommes frites samt kalla grönsaker i olika högar var det så underbart med en varm, mättande, smakrik sås. Helt klart resans bästa måltid för min del.



De första dagarna på Sobo Badè undrade man varför det luktade så mycket gödsel på gårdsplanen utanför vårt rum. Jaha, för att hästen bor där på nätterna, ok!









Resten av eftermiddagen och kvällen bara var jag. Det är det som Sobo Badè är allra bäst för. Att vara vara där.


Godnatt Senegal!

authentic jazz weekend på wcj

I helgen var det authentic jazz weekend på WCJ! Kurser i jazzdans (inte sån där som man dansar på "dansskolor" och som jag höll på med när jag var liten, utan sådan dans som är anledningen till att dansskolevarianten fortfarande kallas jazzdans, nämligen den solodans som man dansade förr i tiden till jazzmusik ... Hängde ni med? :)) hela dagarna, och socialdans (och uppvisningar och tävling) på kvällarna. Det var så himla roligt och bra och fint arrat.

Jag hade med mig kameran och blixten mest för skoj och för att jag ville öva lite med lite ny utrustning (som jag för övrigt fortfarande inte har känt in helt och hållet - måste läsa på om det där) och var inte tillfrågad om att vara officiell fotograf eller så. Men jag tänkte att de bilder jag blev nöjd med av mitt testmaterial kan jag ju passa på att visa. Såhär såg det ut:


































Och själv såg jag ut sådär, fotat av Fredrik Henningsen och redigerat av mig.

Och nu är det tråk-måndag och jag skickar fakturor, uppdaterar bröllopsportfolion en aning, saknar Jens, känner av en viss (läs: skarp) träningsvärk i ljumskarna efter all charleston- och snurrträning, samt bakar in och sparar på all dansglädje och inspiration från helgen, så att jag kan använda den snart igen.

Sidney Bechet | Viper Mad