Frukost. Sötsliskig på det dåliga sättet.
Maja med delar av Amandas gigantiska reseapotek. :)
På väg ut på stan sprang jag på en koralektion.
Själv skulle jag göra några ärenden på marknaden. Var ute på stan i kanske en trekvart; sedan var jag helt golvad av alla intryck (och värmen förstås). Och alla som vill stanna och prata med en (alla var nyfikna på var jag kom ifrån och vad jag gjorde där. Man såg inte så många vita i Ziguichor). För hundrade gången denna resa var jag tacksam för att jag pratar franska.
Kanske att det här inlägget ändå innehåller mina mest representativa bilder (så som jag högst personligen upplever det naturligtvis) av det som jag såg av Senegal, allihop tagna under mindre än fyrtiofem minuter, en fredagsförmiddag på en marknad. Allt detta såg jag:
Det här är en sorts märkligt besk pepparfrukt som var i mycket av maten vi fick (men man kan äta den rå också). Den heter "djahato" eller något liknande på wolof (ingen jag frågade kunde stava till det eller visste vad den heter på franska, och jag har googlat som en galning men inte riktigt fått någon klarhet i frågan).
Bäst att lägga lite skrot på taket så att det ligger kvar. Taket alltså.
Och om man är cykelreparatör så kan man slänga upp lite gamla däck, så säkrar man taket och gör reklam på samma gång - praktiskt!
Sedan var vi bjudna på lunch på Jalikunda. Här är några som har vett att äta med händerna som man ska, inte med sked som de där andra konstiga.
Somliga gjorde vad som helst för att få vara med på bild. :)
Sedan sjöng vi förstås några sånger till avsked.
Och sedan var det dags att lämna Ziguinchor och Casamance och vända norrut igen.
Många timmars flygplatsväntan tillbringas gärna med en aning musik.
Och sedan, ytterligare några timmar senare, i bussen från flygplatsen i Dakar till Sobo Badè, där vi skulle tillbringa resans två sista dagar, fördrev vi tiden med att leka djurleken med grunddjur och allt möjligt dumt. Vad gör man inte för att förtränga hur galet trångt och livsfarligt det är att åka de här bussarna alltså. :)
No comments :
Post a Comment