I fredags fick jag vakna och äta frukost på sängen bredvid den här fräkniga axeln. Har ni någonsin sett något så fint?
Efter frukost begav vi oss ut i det hopplöst starka fotoljuset. :) Vi skulle nämligen ha överraskningsfredag! Överraskningsfredag går ut på att en av oss (läs: jag, eftersom jag gillar att hitta på överraskningar) bestämmer vad vi ska göra hela dagen, och så gör vi det. Det är rätt smidigt med oss att vi gillar att göra ungefär samma grejer nämligen. Det skulle vara orimligt svårt att vara tillsammans med någon som inte var intresserad av konst och musik och annan kultur ju. (Jens är dock lite tråkig eftersom han vägrar bli nyfiken utan bara "men om du vill att det ska vara en överraskning så är det väl ingen idé att jag blir nyfiken, för du kommer ju ändå inte tala om det?" och jag ba MENÅÅÅÅÅH hopplöst lugna människa. Men söt är han.)
Första anhalten: Röhsska museet. Jens hade aldrig varit där förut och så kan vi ju inte ha det, eftersom Röhsska är ett museum för design och konsthantverk och både han och jag intresserar oss för sådant. Här är en liten del av Le Corbusier-utställningen.
Sedan kollade vi på delar av de fasta utställningarna, som de kallar Röhsska museets formhistoria. Fast vi ska gå dit och kolla igen, för vi hann inte gå igenom allt så noggrant.
Vi var nämligen på väg till Det stora stygnet - broderi som vision och vittnesbörd eftersom broderi bara är så coolt! På museets hemsida står det "Här visas broderier som spänner över ett brett spektrum och rymmer både det fantastiska, känslosamma, förbryllande, byråkratiska och vardagliga. Det är broderi i monumental- och miniatyrformat, broderi som dröm, passion och besatthet, broderi som protest och anklagelse och broderi som du aldrig sett det förr" och det stämde verkligen.
Mina bilder gör inte konstverken rättvisa, så jag hoppas att ni har möjlighet att gå dit och titta, men här är i alla fall några exempel:
Verken är av (uppifrån och ned): Suzy Strindberg, Nina Bondeson, Kiwa Saito, Severija Inčirauskaitė-Kriaunevičienė, Riitta Vainionpää, och längst ned Annika Ekdahl och utställningens besökare.
När vi sett oss mätta gick vi ut i det strålande vädret och promenerade nedåt Avenyn.
För vi skulle äta Berzelii Choklads eftermiddagsbuffé. OMG. Den består av allt jag gillar (utom glass, men det hade inte fått plats någon glass).
Jens är så praktisk att ha med sig eftersom han tänker på smakkombinationer som gör allt tio gånger godare. "Den här chèvren kommer du tycka jättebra om ihop med björnbär- och vaniljmarmeladen" eller "ta den här bakelsen med en bit päron" säger han och han har alltid rätt.
Alltså det här glitterleendet? Det är så larvigt när han charmar mig såhär med flit och så funkar det ASBRA. Jag har inga sådana magic skills. Bredvid Jens är jag som en impulsiv sprall-klumpeduns. Bredvid vem som helst förresten.
På väg hem promenerade vi förbi några butiker och införskaffade lite smått jox.
När vi hade ätit middag och vilat lite tog vi oss ut igen, för kvällsplanen var musikal, hurra! Här på Operan såklart. Vi såg Crazy for You, och det var en härlig upplevelse! Jag hade förväntat mig att den skulle vara ytlig och därför ointressant, men så var det faktiskt inte - den var ytlig, men färgsprakande. Jag älskar ju sådana där gamla jazzdängor och har ju sjungit nästan alla musikalens låtar, fast i jazzsammanhang, inte musikalsammanhang. Och jag älskar ju gamla dansfilmer - i dem är inte handlingen heller så mycket att hänga i julgranen, så jag är väl van vid den grejen. :) Det här var som en gammal dansfilm, fast på riktigt, och i färg, och med superfin scenografi. Och awesome dans förstås!
Min kavaljer.
Och sedan promenerade vi hem genom den här staden som är min stad och som snart ska bli Jens stad. <3
Ella Fitzgerald | Nice Work If You Can Get It
No comments :
Post a Comment