Den här dagen blev det inte några gigantiska fotomängder. Jag var trött och sur och trött och grinig. Och varm. Dålig kombo.
Vi skulle till skräddaren en viss tid och före det skulle vi till bankomaten. Någon i det här märkliga teamet som skulle hjälpa oss med grejer organiserade det hela och bestämde tider - bankomaten halv tio, skräddaren klockan elva, så att vi skulle hinna före lunch.
Ha! Vilket skämt. Bankomatutflykten tog sammanlagt tre timmar. Vi som skulle försöka ta ut pengar blev uppdelade i två grupper och fick en guide ur teamet per grupp. Så gick vi åt olika håll. När vi hade köat en halvtimme visade det sig att bankomaten vi stod vid inte fungerade. Nähä. Då gick vi vidare, men vår guideperson visste inte var det fanns fler bankomater. Nähä. Så gick vi åt ett håll ett tag. Hittade några bankomater - en var trasig, en hade slut på pengar och en tog inte utländska kort. Nähä. Efter mycket runttravande - nu var klockan halv tolv eller så och det var riktigt varmt - gick vi på den andra gruppen. De hade lyckats få ut pengar! Var då? Runt hörnet. (Varför hade då inte vår guide, som hade varit i telefon med olika personer stor del av tiden för att hitta bankomater, haft telefonkontakt med den andra gruppens guide och frågat om de hade lyckats få ut pengar? Jag frågade honom det. Han pratade bort det och jag fick inget svar.) Vi ställde oss runt hörnet. Bankomatkön tog en timme. (En timme!) Sedan fick vi ut pengar! Och då var jag trött och varm och hungrig och SUR. Jag hade hållit mig så himla glad och pigg och tålmodig och "allt blir bra" och "vi väntar och ser" hela resan, men den här bankomatturen blev nog lite för mycket för mig just den här dagen.
Till saken hör att just vår guide dagen innan hade blivit extremt ... på. Han hade riktat in sig på en annan tjej i vår grupp först, och efter några dagars intensiv uppvaktning hade hon sagt ifrån (via manligt ombud, för att det skulle ta skruv) att han skulle låta henne vara. Några timmar senare flyttade han sin uppmärksamhet till mig istället. Kom fram och pratade och frågade och störde, tog oombedd på mina armar, strök längs min hals med fingret (för att visa på att jag hade bränt mig där - vilket jag inte ens hade, inte för att det hade spelat någon roll) och kramade om mig.
Jag lackade ur ganska snabbt, höjde rösten och sa (på franska, som jag ju TACK OCH LOV behärskar) "vi känner inte varandra och jag vill inte att du tar på mig, fattar du!". Då slutade han med det (ett tag), men han bad inte om ursäkt eller något, bara skrattade och pratade vidare. Det var som att allt rann av honom. När han började säga "ska du till marknaden? Ska du ut och promenera? Du måste säga till när du går någonstans så att jag kan följa med! Gör det!" och snokade rätt på mig på facebook och började skicka meddelanden fast jag extremt tydligt låtit bli att svara när han frågade efter mitt efternamn ... Det krävde så mycket av min energi. Jag måste erkänna att det faktum att jag var tvungen att tillbringa så mycket tid med honom den här dagen sänkte mitt humör betydligt.
Här står jag och Filip och Daniel (lyckligtvis i skuggan) och har frågesport på Filips mobil i bankomatkön. (Naturligtvis tenderade den nyss nämnda irriterande personen att lämna mig mer i fred när jag var i sällskap med män än när jag var i sällskap med kvinnor eller själv. OMG, patriarkatet ...)
Men det hände i alla fall en bra sak den här dagen - jag kom till slut iväg på skräddarutflykt! (Efter ännu en bristfällig och mycket försenad lunch på den dåliga restaurangen.)
Först var vi i en underbar tygaffär. Så mycket mönster! Så mycket färger! Allt talade till mig.
Sedan åkte vi till skräddaren och tog mått.
Utanför samlades tygspillet i drivor.
Medan vi väntade på vår tur att beställa kläder hittade Filip på en rolig lek. Den gick ut på att han väntade tills kvarterets barn hade vågat smyga sig tillräckligt nära ...
... och sedan for han efter dem med ett vrål så att de kiknade av skratt. Och sedan om igen tills man tröttnar. :)
Själv tillbringade jag väntetiden med att promenera runt på kvarterets marknad. Fick fota den här mandarinhögen mot att jag köpte fem mandariner för 500 CEFA (ungefär sju kronor).
Och sedan ägnade jag all energi jag hade kvar åt att ta mig igenom kvällens gig, så sedan blev det inget mer fotat den dagen (trots att det egentligen var ett trevligt gig).
No comments :
Post a Comment