Godmorgon, Senegal, för sista gången.
Jag morgonpromenerade.
Låg i hängmattan och tittade upp mot himlen och det här solskyddet av två ihopsydda mattor.
Åt lunch.
(Ser ni ödlan? :))
Ska jag åka ifrån det här nu alltså menar ni?
Vi sa hejdå till de som skulle passa på att stanna några dagar extra.
Maja hade en lapp där hon räknade in oss så att alla skulle komma med bussen.
Och sedan, framme på flygplatsen, fick vi äntligen säga nej till dessa förfärliga bussar (faktum är att vi alldeles bara precis kom fram, växellådan pajade (eller kanske bara ramlade ned genom golvet rakt ned på motorvägen, vad vet jag)). Ingen aning om hur chauffören tog sig därifrån sen.
MIG på flygplatsen.
- Du kan ju inte ligga ned och spela MIG, Maja.
- Kan jag väl visst.
Och det var det hela. Det är förstås evigheter sedan jag kom hem - en och en halv månad - och det är redan så avlägset ... Jag är så glad att jag har mina bilder. Inte bara för att kunna titta på dem om ett år eller tio (men det också!), utan för den ökade närvaron fotograferandet ger mig när jag är på plats, och bearbetningen jag får när jag går igenom bilderna och redigerar sedan i efterhand. Det passar mig. Nu är jag färdig - för den här gången. Och det är väl tur det, för 2016 är ju det trevligaste, roligaste och mest spännande året hittills i mitt liv. Det är bara att fortsätta kasta sig in det.
No comments :
Post a Comment