kärleken

Det är som ni har anat, att Jens och jag har gjort slut. För ett tag sedan nu. Vi har flyttat isär, och sörjt.

Och annars vill jag inte säga något annat om det än detta: Att jag är så glad åt de nästan tre år vi fick. Att jag har älskat honom så vansinnigt mycket. Att vi gjorde varandra så väldigt lyckliga. Och sedan gjorde vi inte det längre. Vi var för olika, och vi kunde inte kommunicera kring det. Men tänk ändå att jag fick uppleva något så magiskt som att falla för Jens, och sedan ha några av mina allra finaste år i livet, med honom.

Vi var helt överens om att det var det rätta att göra. Vi kunde gråta ut ihop och trösta varandra. Det var fint; det var det slut som den här relationen förtjänade. Att jag fick ha det här förhållandet betyder så mycket mer för mig än att det sedan visade sig att det inte varade, förstår ni mig? Och jag ångrar inte en sekund av det, inte en enda sekund.

Vladimir Martinov | the Beatitudes