Jag är så glad att jag fick en hel fjällvandring, att jag inte behövde bryta, att vi lade om turen just såhär: att jag fick komma just hit. Det här är sannerligen en sommar av misstag som förvandlas till något som blir bättre än min ursprungliga plan.
Men låt oss ta den här dagen från början. Den börjar med att Sebastian ser ut som Evil Owl när han fotograferar ...
... vilket utan undantag får David och Johanna att vrida sig av skratt. :)
När vi hade lämnat Vistasstugan var det björkskog i några kilometer.
Men ändå av den sort som öppnade upp sig mot utsikten ofta.
Och snart lämnade vi träden alldeles.
Och det var så lätt att gå. Ontet i knäna hade lagt sig (och så lite ipren på det) och jag kunde bära mycket av min egen packning (vid det här laget hade vi ätit upp så mycket av maten att alla nog egentligen tyckte att packningen inte var särskilt tung). Det var en härlig dag, helt enkelt.
Johanna har hushållit ordentligt med sina kex. :)
Ungefär här tog vi lunchpaus, men då var jag så hungrig (på det där fjällsättet som gör att allt blir gott) att matfixandet var det enda jag kunde tänka på. Ingen tid för något fotograferande här inte!
Fjällglädjedansen! :)
Vid det här vattenfallet var vi tvungna att pausa lääänge, p.g.a. coolt.
Och vad vi fick se efter att vi hade traskat upp för denna backe, det får ni se i nästa blogginlägg, för nu börjar det bli så mycket bilder i samma inlägg att det faktiskt är dags att bryta! Ojojoj vilken cliffhanger.
No comments :
Post a Comment