Så vad var det då vi såg när vi hade trampat upp för den där backen?
Detta.
Det blev dags för eftermiddagspaus när vi tagit oss upp på platån.
Varma Koppen Jordgubb Vanilj! Jag var och letade (i flera affärer!) efter denna, innan jag förstod att den tagits ur sortimentet - buhu! Men väl framme i fjällen visade det sig att Johanna hade hittat ett par riktigt gamla påsar i ett köksskåp. Hon hann dricka upp den ena, men den andra fick jag byta mot en av mina Blåbär/ Hallon. Hurra! (Sedan när jag kom hem och flyttpackade hittade jag de FEM påsar jag hoardat i väntan på bättre tider, alla naturligtvis utgångna för flera år sedan. Hurra! Det blir lyxfjällvandring nästa år.)
Att något kan vara så gott som detta.
Sebastian åker stjärtlapp. :)
Det rörliga vattnet i fjällen: Jag tröttnar aldrig. Och inte heller kan jag förklara tillräckligt de viktiga delar av mig själv jag hittar här.
Efter en stund ville de andra traska på i snabbare takt igen, och eftersom det bara var ett par kilometer kvar sa vi att vi skulle ses framme i Alesjaure. Jag var i strålande god form och på strålande gott humör, så det skulle väl inte bli några problem att ta sig ned för en liten slänt, tänkte jag.
Men tji fick jag! För vad hamnade jag i alldeles nedanför slänten, bortanför samevistet? Jomen ett myggträsk! Alltså fy farao, det var det värsta. Jäääävlar vad fort jag gick. (Myggorna älskar mig så, man kan liksom inte förstå hatet om man inte liksom jag är en sådan som myggorna älskar, och som får myggbölder av den storlek jag får.) Och preciiis då bestämde sig sulan på min ena känga för att släppa i hälen (tejpen hade ju slitits bort successivt under dagen) så att jag blev tvungen att stanna, lassa av ryggsäcken, hitta silvertejpen, tejpa flera varv extra ... Fick säkert tjugo nya bett på tiden det tog att göra det där. AARGH
Till slut: Bastun i Alesjaure. Ljuvliga syn!
Jag har alltid kunnat andas ut här, i Alesjaure. Så även denna gång. Trots att det blivit väldigt mycket mer folk här sedan jag var här sist. Utsikten är värd det.
Och kolla sen då vilka jag hittade bara sådär, på väg till bastun? Adrian och Matilda! Har aldrig träffat någon jag känner i fjällen förut, jag var rätt paff. Men så fint att se dem!
Sötnosar. <3
Och sedan, efter en lång, lång bastu, när man går ut för att borsta tänderna, och himlen ser ut såhär, och jag måste stanna och stirra.
Och ta några porträtt på David, eftersom ljuset var så fint, och han med såklart.
Vad skulle jag gjort utan henne?
Och utan fjällkvällen?
Kings of Convenience | Gold in the Air of Summer
No comments :
Post a Comment